Årsmöten med program om återbruk och kvinnliga uppfinningar

Denna vecka har tre av länets lokala slöjdföreningar årsmöte och förutom sedvanliga årsmötesförhandlingar har man spännande program.

Köping-Arboga-Kungsör slöjd- och hantverksförening har årsmöte kl 19.00 på onsdag kväll i Björskogs församlingshem. Utmaningen vad man kan göra av en lampskärm, tröja, sikt, gardinringar, flamskvävnad och ett par militärskidor kommer denna kväll att redovisas av de som fått uppgifterna att göra något nytt av gammalt.

Västerås slöjd- och hantverksförening har årsmöte på torsdag kväll kl. 18.30 hos Affärs- & Idéhuset, Pilgatan 25, Västerås. I anslutning till årsmötet kommer utställningen "Kvinnors uppfinningar" att visas som just nu finns att se hos Affärs- & Idéhuset.

Bild Hanna Zetterlund.

Sala slöjd- och hantverksförening har årsmöte kl. 14.00 på söndag och man är på Täljstenen i Sala. Gäst är Hanna Zetterlund från Söderhamn som kommer med inspiration på temat återbruk. Hanna har en butik i Söderhamn och en webbutik. I en personlig blogg kan man lära känna Hanna och vad hon jobbar med.

Stickspår på Café Jernvägen i Sala

På lördag 6 februari kl.15.00-17.00 är stickning temat hos Café Jernvägen i Stationshuset, Sala. Kerstin, Kajsa och Liena har planerat en eftermiddag med inspiration.
Bokbord, prova på att sticka med fem stickor, pärlstickning mm, Ingalill från butiken Garner & Sånt i Sala visar stickat och säljer garn. Jag ska visa exempel på hur man förr har stickat på olika håll i Sverige och det med hjälp av Berit Westmans prover. Dessutom kan du som besökare delta under rubriken Visa och berätta – skratta och gråt – ta med dina bästa och värsta stickprojekt. Café Järnvägen säljer kaffe, smörgåsar och annat gott.
Ta stickningen med!

Strumpor stickade av Berit Westman, Västerås. Den röda är tvåändstickad och Berit har komponerat den själv. Den andra strumpans förlaga kommer från Jämtland och finns i Nordiska museets samling. I slutet av 1970-talet började Berit att sticka. En blandning av egna mönster och kopior av äldre plagg. Berit gjorde teknikhäften och hade företaget Tumvanten. Av det stickade gjordes skärmutställningar som turnerade runt i Sverige. Idag är företaget avvecklat men Berit håller kurser bl.a på Sätergläntan.

För den som i sommar vill lära sig mera om stickning och umgås med stickintresserade finns följande tillfällen.
Nordiskt sticksymposium 2010 i Härnösand. Programmet är klart och har temat "Folkkonst och färg"
Stickstämma på Väddö med temat "Öarnas stickning". Programmet är ännu inte helt klart.
Till både sticksymposiet och stickstämman gäller att inte dröja för länge med anmälan för platserna tar snabbt slut.

Väv en girlang av godispapper

Catarina Mälberg arbetar på KulturAma som finns i Växhuset, Västerås. För några dagar sedan fick jag ett samtal från Catarina som berättade om hur några inför jul hade vävt girlanger av godispapper till julgranen. Ett projekt som startade med att alla i flera månader samlade in färgglada godispapper till inslag.
Den här girlangen vävdes i en golvstående bandvävstol. Varpen kan vara vad man har redgarn ett tunt ullgarn, bomullsgarn eller lingarn. Färgen på varpen kan man anpassa till var girlangen ska placeras och vad man har för papper att väva in. Det bör vara minst ett inslag med garn mellan varje papper. Vill man ha längre avstånd mellan varje pappersinslag slår man in flera inslag med garnet. KulturAmas julgransgirlang väckte stort intresse i Växhuset och många förvånades över vad den var tillverkad av. Girlanger behövs vid andra tillfällen under året och godispapper brukar inte vara svårt att samla.

Det går också att väva girlanger i bandgrind eller en barnvävstol. Även i en golvvävstol går det bra att väva. Det man måste tänka på är att ha "hängslen" på solvkäpparna för balansen eftersom det är så få trådar i varpen. Om man vill kan man i denna typ av vävstol också väva flera girlager i bredd samtidigt.

Låt fantasin blomma ut. Skapa girlanger för livets och årets olika högtider och fester. Gör ett projekt där alla kan vara med oavsett ålder.

Västmanländska textilier i Lilli Zickermans fotosamling

SVTs K-special visade i helgen Tyget - en slitstark historia.
Programmet handlade om stilikoner, textilformgivare, banbrytare och nyskapare inom svenskt textil i modern tid. Vad är svensk textil? Den röda randen och rutan, de stilrena tygtrycken eller de konstfulla vävarna? Läs mera.
Programmet går i repris på tisdag och kan också ses på SVTplay.

Elsa Gullberg berättar i filmen bland annat om hur det vara att hjälpa Lilli Zickerman att fotografera äldre svensk textil. Totalt tog Lilli Zickerman under 17 år 24 000 fotografier på textil i olika tekniker och de finns nu i Nordiska museets arkiv.

Bild nr 9959 i Lilli Zickermans fotosamling. Det är en prydnadsrya märkt 1782 och och den visades på en slöjdutställning i Västerås 1916. Lilli Zickerman fotograferade många av de utställda textilierna. Flera bilder togs 1924 och 1929 då det också anordnades slöjdutställningar. Eftersom bilderna var svart/vita färglades de för hand på delar av eller hela bilden för att visa färgerna. Kopior av bilderna köptes av Västmanlands läns hemslöjdsförening på i stort sätt allt som Lilli Zickerman fotograderade i Västmanlands län. Det är mycket möjligt att föreningen själva färglade dessa bilder. I slutet av 1990-talet överlät hemslöjdsföreningen alla sina bilder till Västmanlands läns museum.
När ryan fotograferades 1916 ägdes den av familjen Zackrison i Hogla, Kumla socken. 2003 såldes ryan på auktion och köptes av Västmanlands läns hemslöjdsförbund. 2009 överlämnade hemslöjdsförbundet den till Västmanlands läns museum. Denna textil finns kvar men många av de som fotograferades kom att återbrukas som skydd, stoppning, isolering mm när de inte längre passade in i hemmiljön och slets därmed ut varför bilderna är en värdefull dokumentation av vad som funnits.

Färgstarka bildvävar

"Öppet hjärta" en av de bildvävar Ann Nyberg från Gnesta ställer ut i Utställningshallen i Köping. Vernissage i morgon lördag kl. 11.00. Utställningen pågår till och med 11 februari.
Bilden hämtad från Ann Nybergs hemsida.

Smycken gjorda på temat återbruk.

Återbruk av material i det egna slöjdandet ger spännande utmaningar till lösningar och utformningar. Västmanlands läns hemslöjdsförbund utlyste 2005 en tävling att göra smycken på temat återbruk. Detta var några av de vinnande tävlingsbidragen.
Inga Westin, Västerås vann första pris med denna halsring tillverkad av ett gammalt blixtlås.

Inga hade även tillverkat denna halsring av en spiral från ett kollegieblock. Uppmärksamma läsare av Tidskriften Hemslöjden har sett Ingas båda halsringar i nr 4/06.

Märta Lund, Kungsör gjorde ett armband av blanda annat innerpåsen i en box vin.

Kerstin Svansbo, Köping tillverkade en halsring av en burk mineralvatten.

Lyssna på radioprogrammet Syjuntan. Veckans program heter Syjuntan Recycle och handlar om det politiska i att göra själv istället för att köpa. Om de som gör nytt av gammalt, lagar strumpor och köper tyg på second hand. I programmet nämns utställningen EcoCraft en av två som just nu visas på Jönköpings läns museum. Konstnärerna i utställningen vill med sina handarbeten berätta och delar villigt med sig av sina idéer – på webben, i manualer och i fanzines. Budskapet är att vi alla kan göra det själva – det skapar frihet och oberoende. Craftverk 2.0 heter den andra utställningen och båda är förlängda och kan ses till och med 21 februari. Gör gärna ett besök!

Julstänger och julruskor

Julstång på Vallby Friluftsmuseum i Västerås. Modellen är från en uppteckning om julfirandet i Norr Sylta i Munktorp socken.

Traditionen att dekorera med granar och granris är gammal. Vanligt var förr att inför julen sätta upp julstänger och julruskor på olika håll i Sverige. De placerades ute på gården eller i gödselstacken.
I Västmanlands län kunde det gå till på olika sätt.
I Västerfärnebo socken satte man på julafton ut granar vid grinden samt vid husets ingångsdörr. Dessa granar var ofta hopbundna och fick stå kvar till tjugondagen.
En kyrkoherde i Tortuna skrev i december 1844: "Julaftonen nedsättes af somliga en granruska i gödselstacken. Ju qvistrikare denna ruska är desto frodigare blifver husbondens gröda det följande året."
Från Harakers socken berättas att tidigt på julaftonens morgon fördes gödseln ur ladugård och stall och då detta var gjort sattes en granbuske i gödselhögen som tecken på att arbetet var avslutat.
I en gård i Lillhärad socken hade man på 1880-talet en gran nedstucken i gödseln, och denna gran var försedd med ljus.
En gammal man från Väster Vrenninge i Fläckebo socken berättar hur det var på
1880-talet: " Någon dag före jul gick vi till skogen för att hugga oss en julruska . Det var en lång, smäcker gran, som barkades så när som på toppen vilken sparades grön. När alla julsysslor var gjorda skyndade vi oss ut och satte ned julruskan i dynghögen. Det var tecknet till grannarna på att vi var klara med våra julsysslor och beredda att fira helgen. Vart efter som grannarna också blev klara med sina julsysslor satte de också ner sina julruskor i dynghögen."
Samma sorts gran och sed användes i Källsvede i Kila socken.
Vid prästgården i Björksta sattes på 1860-talet en gran i gödselhögen och samma sak gjordes i Sör och Norr Sylta i Munktorps socken.
Vid Sätra Brunn sattes en vackert arbetad julruska i gödelshögen. Den bestod av en krans av granris varifrån åtta granristofsar stack ut och kransen var spikad på en sommarbarkad stör av gran.
Från Norrby socken berättas det att julruskan restes i gödselhögen eller vid någon ladugårdsknut. Man gjorde i ordning julstången dagen innan den skulle resas och satte en ära i att få den så hög som möjligt.
I Gränsta i Lillhärad socken har flera typer av julstänger förkommit. En var tillverkad av störar, som i toppändarna hade en krans av granris. På kransens insida satt åtta viskor av granris och det hela förgylldes upp av en lykta som var fästad mitt i kransen. En annan typ av julstänger bestod av sex små arbetade träbitar uppsatta på en stång och i ändarna på varje träbit satt små granrisviskor. Denna typ är äldre än den närmast föregående beskrivna.
Enkla kransar av granris användes i närheten av Västerås stående parvis vid grinden. Vid Ellberga i Dingtuna socken förekom denna sed så sent som år 1905.
En julruska, som hade stor likhet med en majstång, förkom vid prästgården i Björksta på 1860 talet. Den restes vid grinden.
I Sylta i Munktorp socken sattes i mitten på 1880-talet upp julstänger på varje gård och det var en barkad stör som i toppen hade ett kors med granris bundet i yttersta ändarna. Stängerna restes på Thomasmässdagen då man ansåg att julen började och de restes av männen i byn. Efter resningen hade man kalas hos varandra och då serverades smörgås och brännvin. Efter denna fest förekom inget särskilt arbete före julhelgen.

Uppgifterna hämtade ur ett gammalt nummer av Västmanlands folkblad.