Julstänger och julruskor

Julstång på Vallby Friluftsmuseum i Västerås. Modellen är från en uppteckning om julfirandet i Norr Sylta i Munktorp socken.

Traditionen att dekorera med granar och granris är gammal. Vanligt var förr att inför julen sätta upp julstänger och julruskor på olika håll i Sverige. De placerades ute på gården eller i gödselstacken.
I Västmanlands län kunde det gå till på olika sätt.
I Västerfärnebo socken satte man på julafton ut granar vid grinden samt vid husets ingångsdörr. Dessa granar var ofta hopbundna och fick stå kvar till tjugondagen.
En kyrkoherde i Tortuna skrev i december 1844: "Julaftonen nedsättes af somliga en granruska i gödselstacken. Ju qvistrikare denna ruska är desto frodigare blifver husbondens gröda det följande året."
Från Harakers socken berättas att tidigt på julaftonens morgon fördes gödseln ur ladugård och stall och då detta var gjort sattes en granbuske i gödselhögen som tecken på att arbetet var avslutat.
I en gård i Lillhärad socken hade man på 1880-talet en gran nedstucken i gödseln, och denna gran var försedd med ljus.
En gammal man från Väster Vrenninge i Fläckebo socken berättar hur det var på
1880-talet: " Någon dag före jul gick vi till skogen för att hugga oss en julruska . Det var en lång, smäcker gran, som barkades så när som på toppen vilken sparades grön. När alla julsysslor var gjorda skyndade vi oss ut och satte ned julruskan i dynghögen. Det var tecknet till grannarna på att vi var klara med våra julsysslor och beredda att fira helgen. Vart efter som grannarna också blev klara med sina julsysslor satte de också ner sina julruskor i dynghögen."
Samma sorts gran och sed användes i Källsvede i Kila socken.
Vid prästgården i Björksta sattes på 1860-talet en gran i gödselhögen och samma sak gjordes i Sör och Norr Sylta i Munktorps socken.
Vid Sätra Brunn sattes en vackert arbetad julruska i gödelshögen. Den bestod av en krans av granris varifrån åtta granristofsar stack ut och kransen var spikad på en sommarbarkad stör av gran.
Från Norrby socken berättas det att julruskan restes i gödselhögen eller vid någon ladugårdsknut. Man gjorde i ordning julstången dagen innan den skulle resas och satte en ära i att få den så hög som möjligt.
I Gränsta i Lillhärad socken har flera typer av julstänger förkommit. En var tillverkad av störar, som i toppändarna hade en krans av granris. På kransens insida satt åtta viskor av granris och det hela förgylldes upp av en lykta som var fästad mitt i kransen. En annan typ av julstänger bestod av sex små arbetade träbitar uppsatta på en stång och i ändarna på varje träbit satt små granrisviskor. Denna typ är äldre än den närmast föregående beskrivna.
Enkla kransar av granris användes i närheten av Västerås stående parvis vid grinden. Vid Ellberga i Dingtuna socken förekom denna sed så sent som år 1905.
En julruska, som hade stor likhet med en majstång, förkom vid prästgården i Björksta på 1860 talet. Den restes vid grinden.
I Sylta i Munktorp socken sattes i mitten på 1880-talet upp julstänger på varje gård och det var en barkad stör som i toppen hade ett kors med granris bundet i yttersta ändarna. Stängerna restes på Thomasmässdagen då man ansåg att julen började och de restes av männen i byn. Efter resningen hade man kalas hos varandra och då serverades smörgås och brännvin. Efter denna fest förekom inget särskilt arbete före julhelgen.

Uppgifterna hämtade ur ett gammalt nummer av Västmanlands folkblad.