På söndag är det spelmansstämma på Väsby Kungsgård i Sala och då ställer Sala Fornminnes- och Hembygdsförening ut handdukar och trådslöjd.En handvävd hel- eller halvlinnehandduk med vackert monogram är det numera inte ofta man får torka sig på. Handdukar förr tillverkades för olika ändamål. Hur många har en särsklid bestik- eller glashandduk i köket? En tunn sliten linnehandduk är bra att torka glasögonen med när man gör rent glaset. Gamla handdukar är trevliga servetter och snart är det dags för kräftor och då är det bra med något rejält.
Handduken på bilden är en vardagshandduk vilket märks på hur den är vävd. Den är vävd i en vanlig lakansväv vilket gör att den bara är vävd i liksidig kypert och har fållar i långsidorna till skillnad från en handduk vävd i en handduksväv som har fållar på kortsidorna.
Monogram berättar också om handukens ålder och finhet. Ett enkelt korsstygnsmonogram gick fort att göra.
Arbeten av tråd förknippas idag ofta med luffare och kallas för luffarslöjd eller trådtjack. Ordet luffare togs i bruk på slutet av 1800-talet. Luffare var den samlade benämningen på de människor som drivits ut på vägarna när bondesamhället övergick i industrisamhället och arbetslösheten blev ett faktum. Under depressionen på 1920-30 talen var det också många som tvangs ut i luffarlivet. Gemensamt för luffarna var hotet om tvångsarbete enligt lösdriverilagen. Det var straffbart för fattigt folk att gå utan arbete och det eventuella ”nas” så kallade småsaker som luffarna medförde eller tillverkade till försäljning var en mer eller mindre maskerad form av tiggeri.
En trådtjackare bar med sig sin verkstad eller hade kanske ibland en cykel att lasta trådknippen och verktyg på. En välutrustad luffare hade filklove eller ett litet skruvstäd, en fil att skava grader med eller en enkel spolmaskin att snurra upp spiraler och ”klockor” med. Luffarna använde oftast svart eller förtent järntråd. En pilsnerflaska blev mall att linda ringar runt. De mest efterfrågade artiklarna var strykjärnsfötter, pannfötter, grytunderlägg, brödnaggar och vispar. Men man tillverkade också fat, skålar, äggställ, klockställ, upphängningskrokar, luciakronor, ljusstakar, hållare för garnnystan och brödkorgar. Metallpussel för knåp och huvudbry under långa vinterkvällar sålde också bra.
I början av 1990-talet blev trådslöjden rumsren och är nu en del av slöjdens kulturarv med många utövare.
Trådfatet på bilden är dekorerat med röda ullgarnstofsar. Ett inte ovanligt sätt att sätta färg på trådslöjden förr och idag finns det tråd i färg att arbeta med.
